I can see, but I have lost my sight

Jag säger som Jack's Mannequinns låt "Ben Franklins Kite" - I can see, but I have lost my sight. Jag tror att jag gör det enkelt för mig genom att bara titta. Jag tror att det underlättar om jag inte sätter upp krav eller mål. Men hur ska jag då veta vart jag ska gå? Hur ska jag veta vad jag vill, eller var jag behöver? Om jag inte säger till mig själv vad jag kan och behöver så kommer jag aldrig nå dit jag vill.

Mina krav är kanske höga. Men utan dem skulle jag aldrig nå så högt. Jag skulle aldrig stå där jag står just nu och jag skulle aldrig stått där jag stått. Mina krav är kanske För höga. Men sanningen är den att jag faktiskt mår bra utav det. Jag mår bra av att vara tvingad till att kämpa. För jag skulle aldrig kämpa för någonting som jag inte vill. Jag skulle aldrig ge upp om vägen får mig att må bra, och även om vägen skulle vara för krånglig och även om jag skulle gå vilse så skulle jag ändå fortsätta gå. Det är så jag är. Jag är en kämpe och jag gillar när det gör ont. Därför hatar jag när dem ber mig att ta bort mina krav. Jag hatar när dem talar om vad jag ska göra. För kämpa är vad jag behöver. Jag behöver känna smärta för att veta att jag är stark.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0