Och jag blir arg när jag tänker på att du bad mig att vara redo, innan du själv var det

Du sa att när jag var redo, och jag hade bestämt mig för att våga vara med någon, då skulle jag höra av mig till dig. Sen skrattade du ju lite efteråt, precis som att det skulle lindra pinsamheten ifall jag skulle gå där ifrån. Sådär så att meningen "jag bara skojade" skulle kunna användas om den behövdes.
Men du sa det med en så bestämd ton i rösten att jag förstod att den meningen faktiskt inte behövdes.
 
Det gjode mig redo ganska tidigt. Det var ju enkelt - jag litade redan på dig!
 
Jag litar fortfarande på dig, men kan inte förstå hur du vågade säga så till mig när du var så medveten om att det enda jag inte behöver är ett löfte som inte kan hållas. Och jag blir arg när jag tänker att du bad mig vara redo, innan du själv var det.
Trackback
RSS 2.0