Varje gång en lunga nämns vill jag bita mig i läppen tills det slutar göra ont

Jag är ledsen att jag inte har kunnat nå dig på länge. Vissa av timmarna jag varit vaken har jag inte alls velat. Andra utav timmarna har jag inte ens orkat.
Det gör ont i hela kroppen. Mina fingrar hänger dåligt med och jag måste synka meningarna väldigt noggrant innan jag därefter kan sätta punkt, och veta att jag inte satt ihop orden på fel sätt.
 
Jag kan inte minnas när jag någonsin var såhär sjuk senast. Mamma kan inte ens minas att jag varit såhär sjuk överhuvudtaget. Så, förutom mina extremt skumma exem och prickar som jag fick en nyårsafton för många, många år sedan (när vi trodde att orsaken var mina otroligt tajta fula skinnbyxor), så har jag fysiskt sätt hållt mig på banan.
 
Det vet ju du också! Du brukade ju kalla mig för stålkvinnan. Det sjukaste med mig var bara hur jag klarade av att städa ditt golv med mina "extremt tajta byxor". Eller ja, egentligen var det kanske mest oförståeligt för dig hur jag egentligen kom i mina egna byxor. Som att dom skulle få mig att sluta andas. Men det gjorde dom aldrig. Aldrig det minsta.
 
Det kanske alltid har fungerat som någon slags mantel för mig. Någonting som skyddat mig ifrån alla fysiska-bakterier som sprids ute i världen. Men, för 11 dagar sedan fick jag bevisat för mig att även de mest perfekta byxorna kan spricka. Min vän hade magiska byxor på sig. Sånna där som får andra att bli grön av avund. Hennes ben var helt enkelt outstanding. Jag hade valt dom direkt. Varje gång. Tusen gånger om. Trots att sömmen sprack.
 
Jag fick feber. Hög feber och innan jag visste ordet av det låg jag i min egen säng och växlade mellan att hacka tänder och svettas - i stora mängder. 16 timmar den natten. Och jag sov mig igenom stort sett hela dagen också. Det var liksom lika bra. Jag har sovit mig igenom de flesta timmarna av dessa 11 dygn. Har bönat att du på något vis kunde hjälpa mig. Att du kunde få tillbaka en liten gnutta av tanken av att jag var osjuklig.
 
Men, min hesa stämma övergick till feber. Febern blev högre. Det blev hosta. Det blev andningssvårigheter. Som därefter blev stick i fingret. Som svarade med en bakterie i högre lungan. Bakterien spred sig ganska snabbt och här sitter jag. 11 dagar efter, med lunginflammation. Och pösiga brallor.
 
 
Jag kan inte låta bli att inte tycka om det där med lungor längre...
Jag saknar dig så himla mycket!
Kram från Din Sofie
Trackback
RSS 2.0