Det är kanske det närmsta himlen som jag någonsin varit

Minns du den gången när vi satt och pratade om döden, änglar och andar? Min farmor kom på tal och minns du att jag berättade att jag hade hade varit till hennes grav och pratat om dig? Du svarade med en fråga tillbaka om vad jag hade sagt för dumt om dig. Och jag svarade att jag hade försökt hitta någonting dåligt, men inte upptäckt något.
 
Jag ljög för dig den dagen. Jag hade inte försökt leta efter fel. (det har jag gjort för många gånger och har alltid lyckats bli besviken innan jag blivit nöjd - så det struntar jag numera i) Men jag ljög när jag sa att jag inte upptäckt någonting dåligt med dig.
Faktum är att jag inte ens behövde leta förrän jag hittade saker med dig jag inte tycker om. Missförstå mig rätt, jag älskar dig(!) men det är många gånger jag inte tycker om dig och ditt beteende. Du kan till och med få mig att må riktigt jävla skit dåligt. Speciellt nu...
 
För jag hatar när du är vaken på natten och drömmer dig igenom resten av dagen. När du struntar i att ta hand om dig själv. Eller de gånger du tror att du kan göra mig starkare genom att sparka mig hårdare.
Jag hatar att det krävs att du ska dricka så fort du ska ge mig en komplimang. Eller att mitt liv måste göra ont för att du ska förstå att jag faktiskt också behöver det.
Då blir omoget förbannad, gråter och försöker lägga upp vad du ska säga för att trösta mig, och du säger raka motsatsen. (Lägg fokus på att jag säger Omoget - för egentligen älskar jag dig för det!)
 
Eller som när jag vill göra en god gärning, och du knappt tackar mig... Det gör mig förbannad, besviken, arg och ledsen.
Trackback
RSS 2.0