Det är inte ni som skadar oss, det är våra känslor

Jag tänker på henne igen. Hon kallade mig för hennes kärleksdoktor en gång för 23 månader sedan. Hon gjorde det för att jag, just då, alltid stöttade henne i hennes tankar. 
Hon är inte ett dugg ensam. Det har hon aldrig varit! Men jag har insett att jag aldrig kunde dämpa hennes känsla ens genom att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet, när han slutar se på henne. Då är jag hjälplös! 
 
Idag tänker jag istället på oss. Hur du och jag känner likadant. Hur vi båda desperat ber om någon som ska tala om för oss att allt kommer ordna sig. Hur vi skriver långa texter för att vi vill ha någon som går bredvid och tar bort maskaran när den redan börjat rinna. 
 
Och även i de lägen då vi alltid har varandra. När vi säger att vi älskar varandra mest av allt i hela världen och att den viktigaste människan i våra liv är just densamma, alltså varandra. Så är du och jag precis som Carrie. Vi söker oss efter en prins som i det läget blir den enda som kan rädda oss. Sedan klagar vi när dom gör så att vi får ont. När vi offrar allt, men han inte någonting. Eller när vi inte är säkra på om vi vill ge, eller ens om vi vill få, men stannar kvar ändå. 

Och vi skadas fruktansvärt egentligen. Vi klagar, vi gråter, vi önskar och vi ber.
Men jag skadas aldrig av honom - jag skadas av känslan!
Därför kan jag aldrig säga att den smärtan är hans ansvar. 

Kommentarer
Postat av: Natti

<3 Saknar dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0