Jag kan aldrig bli ditt lyckliga slut

"Jag satte mig ihopkrupen i soffan och såg filmen som ska handla om kraften i kvinnlig vänskap. En vänskapens kärlek som övervinner allt. Och allt jag kan tänka på är Snövit och de sju dvärgarna.
Hon var alltid min favorit, Snövit. Jag antar att hon gav mig hopp. Inte bara genom att visa att skönhet inte behöver vara blond och solbränd, utan hon var också ett bevis på att allt löser sig till slut. Snövit hade det inte heller så roligt. Trots de rara dvärgarnas beskydd hade de förgiftade äpplet gjort henne till landets vackraste lik - om inte Drömprinser kommit ridande på sin vita springare och gett henne livet tillbaka med sin magiska kyss. 
Drömprinsen, sagornas anonyme Räddare I Nöden. Själva förutsättningen för ett lyckligt slut. Vi växer upp med dessa sagor. Lästa högt vid läggdags, sedda om och om igen i tecknade versioner.
Men sedan blir vi äldre, inbillar oss att vi inte längre behöver dem. Att vi är redo för nya berättelser.

Så fel vi har!
De sagor jag älskade som femåring är desamma jag snyftar åt framför teven idag. Flickan i prinsessklänning har vuxit upp och blivit en självständig karriärkvinna i ett kungarike som kallas Manhattan, men hon är lika beroende som Snövit och Törnrosa av Drömprinsens magiska kyss.
När han till slut dyker upp och räddar Carrie från ett liv i olycka gråter jag, återigen som ett barn. Som jag alltid gjort.
Ja, Carrie gifter sig naturligtis med Mr Big. Vad jag har förstått så har han behandlat henne som skit i alla säsonger, men ändå är han hennes Prince Charming, hennes enda chans att få leva lycklig i alla sina dagar. Och genom mina glädjetårar kan jag inte låta bli att skämmas, att undra:
När ska vi växa upp?
När ska vi släppa tanken på Drömprinsen och svaret på alla frågor?
"Sex & the city" påstås handla om kvinnlig vänskap. Ändå är Samantha, Miranda och Charlotte lika maktlösa som de sju dvärgarna. 
De kan älska Carrie gränslöst, finnas där tills döden skiljer dem åt.
Men de kan aldrig bli hennes lyckliga slut."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0