Vi har inte nått slutet än kompis

Hej!

 

Ditt meddelande var det första jag läste i morse när jag vaknade. Och du var den första jag pratade om med min syster. Du anar inte hur skönt det var att äntligen få ett livstecken som var fokuserat till mig. Och inte bara att jag får gå in och titta på din facebook för att veta om du ens lever.

 

Jag har saknat dina tankar så himla länge, och jag saknar din närvaro och ditt sällskap. Inte för att de människorna som jag är med nu, inte ger mig det jag behöver och vill ha, för det får jag(!), utan just för att du skapat en så jävla stor plats i mitt liv. Så även när du inte är där, så finns det ingen annan som kan täcka den platsen. Och det är jag självklart glad över, för det bevisar att det alltid stämt - att du är en fruktansvärt betydelsefull person i mitt liv - och inte bara att jag varit beroende av ett sällskap.

 

Jag har lärt mig mycket tack vare dig och din vänskap. Jag har lärt mig mycket bara av att vistas i din närhet. Och jag tror det handlar om att du har så många egenskaper som jag själv inte har, men som jag i själva verket tycker så himla mycket om. Att jag sedan märker att du trots så många positiva egenskaper, ändå är ganska trasig, gör att jag förstår att mycket av det Jag kan och som är självklart för mig, även hjälper dig!

 

Allt fler människor pratar om att jag ska satsa på min "ängel-konst". Det sägs att det är ett bra budskap och att det är dumt att det går till spillo. Jag håller ofta med, sen står jag ändå på jobbet och försöker ta hand om andra. Fixa deras drömmar och lyssnar när dom pratar.

 

Jag har i alla fall sagt ifrån mig rollen som chef. Det tog mer av mig själv än vad det gav. Jag började skapa en Sofie som gjorde val utan känslor. Jag lämnade pappret och pennan hemma. Struntade i min blogg. Glömde bort vilka jag tycker om. Och jag började stänga in mig igen, utan att prata. Utan att uttrycka mig alls faktiskt! Jag målade inte ens. 
Jag tycker att det är viktigare att jag alltid är Sofie, istället för att ha en betydelsefull arbetsroll. För vad jag har lärt mig så har jag, oavsett vilken plats jag kommit till, alltid blivit omtyckt för vem jag är, istället för vad jag gör. 
Så nu arbetar jag som coach istället. Det är jävligt fascinerande och jag tycker det är roligt att inse hur jag kan använda min personlighet bara för att låta andra människor i min omgivning må bra, och därefter få dom att sälja mer.

 

Om två veckor åker jag till Thailand. Vad jag ska göra efter det är oklart. Jag vill testa nånting nytt. Jag har sparat ihop en budget som jag vet räcker och blir över. Så jag kan inprincip göra vad jag vill.

 

Jag saknar dig! 
Jag tänker alltid på dig när jag lyssnar på Utan dina andetag. Och när det gäller meningen "Om alla nöjde sig med bra skulle inte människor som Oprah Winfrey, Zlatan eller David Heimer aldrig finnas", så står jag alltid bakom den! 
Jag ser fram emot att se dig igen i december igen, David! 
Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0