Så där du investerar i kärlek, investerar du även ditt liv.

Det var en torsdag i mitten av maj 2012. I någon av de sekundrarna sa jag att jag skulle vänta på dig. Jag sa att den kärleken som du alltid sa att du skulle ge mig, var värd avståndet som vi valde att sätta imellan. Det var så enkelt att älska dig på den tiden. Det var så enkelt att vänta ut dig och sedan gå ifrån dig. För att i sin tur möta dig på en annan väg.
 
Så jag sa att du skulle ge dig min hand så att vi kunde erövra dem alla. Sedan sa du att vi skulle låna ut våra ögon till de andra, så vi skulle bevisa att de hade fel. Men det var aldrig meningen att vi skulle visa det för världen. Jag tror egentligen inte att det ens var meningen att vi skulle vara ett team tillsammans. För mitt hjärta blev allt mer ostadigt när du höll mig på ett ännu slarvigare sätt än vad du gjort förut. Dina ögon blev allt mer vimsiga, och varje gång då dina ben inte fungerade tog jag istället tillfället att springa ifrån. 
 
För jag ville hitta vad som var en sanning i dina lögner. Jag försökte räkna ut vilka ord du hade bytt ut och vilka ord som faktiskt var dina. Men jag lyckades alltid snubbla på de saker jag inte visste någonting om. 
 
 
Så, den 29 januari 2013 insåg att jag inte tänker investera mer i dig. Han gjorde det enkelt för mig att förstå! Jag älskar dig, men jag vill inte att du ska vara mitt liv. Och från och med det har jag lovat mig själv att inte vänta på någon.
 
 
Problemet nu är bara att jag, just nu, inte känner för att vara med någon annan nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0