Du kunde vara mitt plåster, skydda mig ett tag - men vi båda vet att plåster faller av

Andra månader, då jag inte visste
 
Han var den allra första som kom in och verkligen tog mitt hjärta på riktigt. Jag tyckte så mycket om honom att jag till och med trodde att han var min framtida man. Jag trodde att det var så det var tvungen till att bli, för att leva utan honom kändes inte ens som ett alternativ. Jag trodde att jag skulle dö om han lämnade mig. På riktigt alltså. Verkligen dö, som i bokstavligt talat. 
 
Jag antar att det var på grund av den känslan som jag lämnade ut mig själv till ett ganska enkelt offer under den tiden. Så allt som jag lämnade utan uppsikt blev jag av med. För jag lät honom, inte bara se mina hemligaste delar, utan jag lät honom ha tollgång till det - hela tiden. Jag lät honom till och med hålla i det mest värdefulla jag har. Och han sa att han skulle hålla mig. Han sa att han skulle vara den som lagade alla de delar av mitt hjärta som jag lämnade krossade då när livet ställdes upp och ner. De delar som jag en gång sa att jag skulle strunta i att laga.
 
Men det ställdes liksom aldrig rätt. Och jag grät. Jag stängde av mitt hjärta. Trodde att jag var nära slutet. Och jag trodde att jag aldrig skulle klara av att börja leda igen! På riktigt alltså.
 
 
Men så började jag ge dig plats. Du sa att man skulle omringa sig bland positiva människor om man vill vara positiv själv. Och jag ville en dag vakna upp och kunna se det positiva med att inte längre ha honon. Jag slutade att sakna honom. Jag lyckades sluta älska honom, med jag trodde, just då, att jag alltid skulle leva ensam.
Dvs aldrig med honom - aldrig med någon.
 
Jag visste nog aldrig vart jag stod med dig. Och därför tog jag den säkraste satsningen till att frånkoppla mig från tanken. Du stod alltid bredvid och jag har känt dig alldeles för nära för att se vem du är.
Men vad jag har hört brukar kemikalierna aldrig ha fel, och det verkar inte vara så den här gången heller. 
 
Han ledde mig till att tro att vi alla har krossade hjärtan. Once a broken heart - always a broken heart.
Men du, du lagar hjärtan som om det faktiskt skulle räcka med tejp och klister. Den kontrasten skrämmer mig.
 
Så snälla, ta mig på rätt sätt, jag har inte brytt mig särskilt mycket om att bli kär igen. Jag är inte den som sätter ut mitt hjärta för allmänheten längre. Men jag har inget emot att vara med dig! Det är omöjligt att inte våga lämna det hos dig. Du förstår, jag tror jag är klar med att gå ensam. Eller, kanske något som låter mer rätt - jag är redo att gå tillsammans med dig!
 
Ta hand om dig så länge
Kram
Sofie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0