Jag har en helt annan orsak till att komma hem

Deras syn på livet gjorde mig vilsen. Jag la mig ner och tänkte att de förmodligen hade rätt. Att ingenting egentligen spelar någon roll. Du träffar människor, har kul under tiden - men i grund och botten ger det ingenting. Jag lyssnar på musik, har det bra under tiden - men det ger mig ingenting. Jag lär mig ingenting. Jag äter, jag mår bra under tiden - men jag blir hungrig igen. Och om jag sitter inne när det snöar, eller om jag är ute och är aktiv, spelar det någon roll? 
 
Så när han frågade mig hur jag mådde, och vad jag gjorde nu för tiden, så förklarade jag med några korta meningar någonting som har förstod bara när jag berättade att jag nu för tiden tittar på TV - Jag är vilsen! 
 
Och jag har tänkt mycket på vad det kan göra för skillnad om jag är på jobbet en dag, eller om jag sitter inne i lägenheten. Dagarna har visat sig gå likadant i alla fall. Jag mår inte sämre när jag är ute. Och jag känner hur jag egentligen mår, inombords.
 
Och TVn lär mig samma sociala spel som livet. Om man gaddar ihop sig mot någon blir hela gruppen mycket starkare. 
 
Så där satt vi, uppe på taket. Jag lyssnade på deras prat om hur det inte finns bättre, eller mer logiska saker att göra. Tillslut höll jag med. Jag antar att jag ville vara en del av en grupp som gjorde sig starkare. För helt plötsligt hade vi gaddat ihop oss - det var vi, mot det värdelösa livet. Och jag kände att jag hade en plats!
 
två dagar efteråt inser jag att det bara inte är min plats...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0