Du frågade mig om mina gamla kärlekar, och jag berättade motvilligt om honom, som om han inte fanns längre

Så var han den första jag träffade efter att jag kommit hem. Jag visste inte ens att han var hemma. Och hon sa att det skulle vara som ett test. Ett litet experiment på hur kär jag lyckats bli i dig, egentligen. Han kramade mig och tyckte att jag var fin. Han sa att han har saknat mig, och jag konstaterade att jag saknat honom också. Det har jag! Det kände jag. 
 
Så satte vi oss ner i hans soffa och väntade på att kaffet skulle koka klart. Och i bakgrunden hade vi på musik. Precis som vi gjort så många gånger förr. Allt var precis som förr! Förutom att jag inte var det minsta kär i honom. Förutom att jag hela tiden tänkte på dig. Inte för att jag skulle vara tvungen att påminna mig om dig, eller övertyga mig själv om att inte falla för honom igen. Utan just för att du verkligen inte lämnat min tanke en enda gång sedan vi vinkade varandra hejdå. I Australien. 
 
Så pratade vi om livet. Han och jag. Och jag berättade om dig. Det kändes inte ens konstigt, och jag var stolt över dig. Jätte stolt till och med. Sedan frågade han mig om mina resor och jag förklarade vad de gjort för mig, personligen. Han sa att det var trevligt det här - samtalen mellan han och mig. Och inte ens när han avbröt mig mitt i en mening och konstaterade hur mycket jag hade växt kunde jag önska oss tillsammans igen. "Fortfarande Sofie! Men en jävligt mycket bättre version". Och jag log och sa att han har rätt. 
 
Log och tänkte att jag klarat det här på egen hand. Log och tänkte på min egen framtid. 
 
Jag satte mig i bilen och ringde henne på vägen hem. Hon sa "Du måste verkligen tycka om honom ifall du inte ens föll av att se 'The Big D' igen." 
"Ja", svarade jag. "Jag tycker verkligen om honom." 
 
"Jag tycker om hur han pratar. Vilka ord hand använder och hur han låter."
 
" ...exalteringen i hans ögon när han pratar om saker han brinner för... "
 
" ...ibland fjantar han sig så mycket att jag inte ens orkar skratta åt honom längre... "
 
" ...och då vänder jag mig åt hans håll och får se att han redan tittar på mig. Precis som att vi tänkte precis likadant... "
 
Och så var jag igång.
 
" ...Och han kan somna medan jag berättar någonting. Du vet att det är bland det viktigaste jag vet ju egentligen, att den ska lyssna på mig. Jag tycker om honom i alla fall!... "
 
" ...Så sätter han på Matt Corby på alla rätta tillfällen... "
 
" ...Han säger att han inte ska curla mig! Jätte skönt känner jag, du vet jag vill ju klara mig själv. Men ändå gick han ut i 0° för att laga te och frukost till mig! Söt, eller hur?... "
 
" ...en perfekt kombination av att vara sexig och försiktig. Hård och kontrollerad. En bad guy och en gentleman... "
 
" ...Och så bara kysste han mig... "
 
Jag kunde inte sluta. Jag översvämmades av saker som jag tycker om. Och jag, i sin tur, översvämmade henne. (förlåt för det, min stjärna)

" ...Så kom han tillbaka och frågade ifall det var det här jag hade tappat, och sträcktre fram handen med min morfars kompishjärta. Jag höll på att skita ner mig. Han hade hittat det! På samma dag och allt... "
 
"Vänta lite nu" avbröt hon mig. "Tappade du din morfars kompishjärta den 16 juni iår igen?"
 
HALLELUJA, PRAY TO THE LORD! Det gjorde jag minsann. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0