Jag älskar dom alla lika mycket som dig, men jag vet inte hur man gör

Mamma står och kramar mig och säger att jag inte behöver vara så duktig hela tiden. Jag låter henne krama om mig ett tag utan att krama tillbaka, sen knuffar jag bort henne och säger att jag vill vara i fred*.
Sedan stänger jag dörren*. 
 
Jag är stark och klok, och de flesta kallar mig för en 'öppen bok'. Men när det gäller att låta någon komma lite längre in är jag varken det ena eller det andra. Jag blir istället en tjej som bryr sig om varje detalj. Och den här muren som jag byggt upp, ja den bygger jag ännu högre ju mer dom försöker klättra.
 
Och jag minns alla de knäppa, men bra saker du sagt till mig. Och jag minns alla de gånger då jag faktiskt har valt att ringa dig eller öppna mig och berätta att någonting är fel. Och du faktiskt förstått mitt lexikon och vad jag egentligen har menat när jag sagt eller betett mig annorlunda. Och det har gjort att vid de här tillfällena då jag sätter mig på sängkanten och gråter, är du den enda jag önskar vore här. 
 
Så jag väljer att gå ut. Ibland känns det som att det är lättare att andas när jag är ute, och vinden gör på något sätt så att jag känner mig närmre. Jag går ända bort till Morfars grav. Där sätter jag mig en stund och tänker att jag kanske inte alls är så annorlunda ändå - jag kanske bara är på fel plats. 
 
Där sitter jag tills det skymmer på och till och med börjar bli mörkt. Och det är en såndär stjärnklar kväll ikväll, precis som den en annan gång när jag tänkte på dig. Och jag kände att oavsett hur långt ifrån mig du är, så vet jag att när kvällen kommer hos dig, kan du se exakt samma stjärnor som jag. 
- Då känner jag mig mindre ensam. 
 
Men fan vad jag saknar dig!
Jag känner att jag skulle göra vad som helst för att du skulle kunna vara här. För den här muren som jag byggt upp, som de andra säger är så svår att ta sig igenom, ja den rivs som om den vore byggt av halm bredvid dig. Och det har aldrig känts skönare än den gången då jag grät bredvid dig i din stora säng. 
- Jag hade behövt dig ikväll, för jag har inte lärt mig att låta någon annan se mig sårbar. 
 
 
*Jag vill inte att du ska tillåta det
*Jag behöver tröst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0