Då ska jag krama dig så luften nästan tar slut

Jag kom hem och berättade att jag hade hyrt ytterligare en film.
Det är en sann historia om surfing säger jag, och min syster frågar om det var för att jag saknade dig så mycket. Jag nickade, och släckte sedan lampan. 
Jag visste att jag skulle bli rörd! Oavsett om den skulle vara sorglig eller inte, visste jag att jag skulle bli tårögd.
That's just who I am. 
 
Och när den var slut spolade jag tillbaka för att höra det en gång till.
"Rädsla och Panik är två, helt skilda känslor. Rädlsa är hälsosamt. Panik är dödlig. 
Och han frågade hur man kan undvika panik när man är livrädd? 
- Man identifierar rädslan. Sen frågar man sig själv vad det egentligen är man är rädd för.
Så jag gjorde det.
 
Det är precis som att jag behövde 13806 km för att lära mig att sakna dig på ett äkta och uppriktigt sätt. Som att jag inte förstod att de tidigare 308 km faktiskt var ett avstånd värt att sakna någon för. 
Precis som att jag behövde skriva, i klartext, utan musik för att förstå hur viktig du är för mig. Som att jag inte förstod att det kanske finns en anledning till varför jag har dig som bakgrundsbild.
 Och det är precis som att jag inser hur mycket jag bryr mig om dig när jag saknar dig såhär. Som att jag inte förstod att de tidigare lyckorusen faktiskt var en känsla värd att bry sig om någon för.
 
- Och all den här saknaden gör att jag längtar förbannat mycket till dagen då jag får se dig igen. 
Då ska jag krama dig så luften nästan kommer ta slut. 
 
Kram
Sofie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0