Ibland är det lättare att älska någon på avstånd (jag älskar dina brev)

"Det känns så konstigt och titta tillbaka på när du alltid var i närheten och gjorde allt för mig. Det känns så konstigt att sitta och lyssna, och inse att det känns som det är jag som sjunger, och du är flickan i Håkans låtar - den som alla vill ha!
 
Och jag känner mig förjävlig som sa att jag skulle stå kvar. Som lovade att jag inte var som han, men sen aldrig höll det löftet.
För jag har alltid slängt bort dig, trots att du alltid varit sötare än alla andra människor jag haft runt mig.
Och jag inser att jag gör precis som han. Tar hem tjejer som påminner om dig. Men när jag vaknar är det enda jag bryr mig om är att du kommer nära mig, även om det är försent.

För nu får jag höra att du träffar någon. Att du har träffat någon som du verkligen tycker om. Någon som håller alla de där löftena du förtjänar.
Och nu kan jag inte låta bli att lyssna på hur det enda jag nu Måste bry mig om, är att få ut dig i skallen.
Men hur det enda jag bryr mig om och Vill ha, är dina armar omkring mig. För jag har precis insett att jag är kär i samma slags ängel som Håkan, men att jag kastade bort en slags vän för att jag hela tiden drömde att jag inte behövde någon och därför aldrig vågade hålla din hand.
 
Och alla de senaste gånger jag sa att jag skulle ringa dig, hade jag bestämt mig för att säga att jag älskar dig. Men stoltheten kom alltid ivägen. Så jag satte upp handen och intalade mig själv att jag inte förstod kärlek, inte det minsta. Så jag har sagt att jag aldrig vetat vem jag är, men nu vet jag att jag egentligen alltid har varit din.
 
För jag har nog alltid älskat dig Sofie. Har alltid älskat dig så mycket att jag hatar mig själv. Det är då jag säger att jag hatar dig. Och då hatar jag mig ännu mer för att jag vet att Håkan hade rätt - vi är nog inte dem som i slutet får varandra.
För alltid när du älskar mig, har jag lämnat dig. Och nu när du lämnar mig, har jag insett att jag vill att du älskar mig.
Men jag verkar vilja att du lämnar mig med. Det är därför jag inte klarar av att flytta tillbaka.
Jag saknar dig, men ibland är det enklare att älska på avstånd.
 
Många kramar
Från din livskamrat
"

There's something about you, it's like an addiction

Jag saknar dig! 
Jag grät till och med den kvällen då jag berättade det för henne i soffan. Hon tröstade mig igen och sa att jag förtjänade att må bra. Det är onödigt att må dåligt över någonting som samtidigt kan få mig att må så bra. För hon såg hur jag lyste upp den kvällen då du ringde mig helt spontant för att bara prata. Jag blev chockad över hur jag reagerade. Jag trodde ingen av oss var helt säker, att vi båda hade botat varandra från varandra, med varandra. 
 
Och jag försöker få fram att det inte är det som är problemet. Problemet ligger i att jag inte har klarat av att säga det högt längre. Det var längesen jag sa det till mig själv, vilket leder till att det var längesen jag sa det till någon annan, vilket inkluderar att det var längesen du fick höra det! 
Jag säger det inte, för jag vet att det inte kan leda någonstans. Det kan liksom inte bli någon skillnad. Så tänker jag, om jag ändå inte kan förändra situationen så måste jag förändra sättet jag ser på det. Så jag stänger av dig. Jag stänger av dig så hårt att jag inte ens klarar av att se oss tillsammans på samma bild.
 
Fast igår stängde jag in mig igen. Jag tände ljus och tittade på En Dag. Då kunde jag inte hålla tillbaka längre.
Jag saknar dig! Jag saknar dig med hela kroppen. Hela min själ och med alla känslor jag har
- men jag kan inte säga det högt, vilket inkluderar att ingen längre vet.
 
Förutom till min bästis förstås. Hon tycker det är självklart - för hon ser igenom mig! 
(Hon tyckte inte det var ett dugg konstigt!)

Before you talk, listen. Before you react, think. Before you criticize, wait. Before you pray, forgive. Before you quit, try.

- "Du måste vara en av de mest fascinerande människorna som jag vet finns här på jorden. Hade det varit någon annan, vem som helst, hade dom bett alla dom här jävliga människor att dra åt helvete. Du istället bygger upp dom! Jag förstår inte hur du bär dig åt..."
 
- "Jag ska försöka förklara för dig hur jag tänker. Jag tycker nämligen att alla negativa känslor är ganska onödiga. Och om jag vill hålla en positiv känsla i mitt eget liv måste jag välja vilka fighter jag vill ha. Jag vill inte ha ilska i mitt liv. Jag vill inte ha sorgen kvar heller, och då är det upp till mig att se till att de känslorna aldrig tar övertaget i mitt liv. Jag kan fortfarande vara ärlig och säga att saker och ting sårar mig, och vissa saker tycker jag verkligen inte om. Och som i de fall då jag återigen borde "be någon dra åt helvete" så kan jag istället göra klart för de personerna att jag tycker dom har gjort fel. Men jag tycker inte illa om dom för det.
- Jag tror inte att någon blir starkare av den orsaken.
 
Och långsint, vem tror att den vinner på det? För ska jag vara ärlig så tycker jag inte att det finns någonting som är mer onödigt än att gå runt och vara arg på någon.
Jag själv blir bara negativ. 
Och personen jag blir arg på lär sig egentligen ingenting annat än att be om förlåtelse
- och det brukar vara en av de första sakerna som ens mamma och pappa lär oss som liten.
             Vet du vad kuratorer och kompisstödjare är det första dom lär ut?
- Att förlåta!
Förstår du vart jag vill komma? Det är i den cirkeln som man sätter sig själv i en offer-sits!"
 
- "Du sätter huvudet på spiken gång på gång, Sofie. Det där ordspråket som du la upp på din facebook här om dagen om att man ska lyssna innan man pratar, vänta innan man kritiserar osv. Det var jävligt klokt skrivet och jag såg att det var många som gillade det. Det som är coolare, och ännu mer klokt, det är att du tamifan lever efter det. 
Det är många som slåss om att vara en del i ditt liv." 
 

RSS 2.0