Jag är med honom, för att du inte vill vara med mig. Jag vill vara med dig, för att du inte vill vara med någon

Jag ville egentligen slå in pannbenet på honom när han sa sådär. Men så började jag lyssna på vad han sa och tänkte att jag faktiskt inte kan klandra honom. Jag utnyttjar honom lika mycket som han utnyttjar mig. Vi är med varandra för att dämpa känslorna vi har för dom vi längtar efter, dom som vi egentligen är kära i men som inte är med oss längre. Som valt att, vara med någon annan. Eller helt enkelt, vara någon annanstans. 
 
Och så tänkte jag att vi kanske inte är så elaka ändå. Vi är bara två vilsna själar som försöker ta hand om våra hjärtan på egen hand. Och vi har båda valt att göra det genom att inte ge det till någon annan. 
Jag vill inte vara med honom. Han vill inte vara med mig. Men vi är i en fas där vi båda behöver varandra.
Jag vill vara med Dig. Han vill vara med henne. Du kan inte vara med mig. Hon vill inte vara med honom.
 
Och så hör jag mig själv säga att jag vill vara med någon nu, men inte vet vem. Och jag hör hur du viskar "skitsnack" i mitt huvud. Du har alltid känt mig så bra så jag aldrig har kunnat ljuga när du är i närheten. Och efter att jag släppte in dig på djupet har jag inte ens kunnat ljuga när du är i mitt huvud - vilket är ungefär hela tiden. Det är väl klart som fan att jag vet vem jag vill vara med!
 
När jag kom hem frågade hon mig ifall jag minns den gången då jag skrev texten om att inte ens jag, som är hennes närmsta kompis, kunde dämpa hennes ensamhet när Hennes Han slutar se på henne. 
Hon sa att det är tvärtom nu!
Att hon dämpar min ensamhem, men inte kan få den att försvinna trots att hon är tillgänglig 24 timmar av mitt dygn. Hon älskar mig gränslöst, och kommer finnas där tills döden skiljer oss åt. Men hon kan aldrig bli mitt lyckliga slut. 
 
 
Jag antar att det är just precis därför han och jag gör det
- utnyttjar och behöver varandra alltså!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0