När jag inte kan ha dig så måste jag få prata om dig, det bara är så!

 
 
 
Ibland liksom bara behöver man varandra,
jag älskar dig!

Jag väljer att inte välja, och det var det bästa valet jag kunde göra

Du sa att jag skulle ställa mig på dens sida som jag tycker har rätt.
Han sa att jag skulle ställa mig på dens sida som jag tycker bäst om.
Han, för längesedan, sa att jag aldrig skulle behöva välja sida överhuvudtaget. 
Hon sa att jag ska välja henne. 
Han, nu, sa att jag inte fick välja honom. 
 
Och jag har trott er alla. Säkert hållt med er alla också.
Så jag har försvarat dig som har gjort fel, för det har varit han jag tyckte bäst om. Och sen lyssnade jag på henne, och valde istället honom.
Nu får det vara nog! 
Jag väljer att inte välja, och jag insåg att det var det bästa valet jag kunde göra. 
 
1. Jag är fri
2. Du får mig att skratta 
3. Vi är mänskliga 
 
 
Jag älskar att vara med dig,
och jag byter inte bort det mot någonting i världen
- Inte ens hans vänskap...

Alla människor kan nog egentligen prata sig till att vara en bra människa - du, du bara är det!

Och jag tänkte inte ens följa med. Jag trodde att du skulla hata mig och sen kasta mig i sjön. Men så hälsade vi på varandra som om det var den minsta grejen i världen, och när du log, på ditt blyga men ändå väldigt råa sätt, blänkte hela vattenytan till. Jag kunde inte säga att du var vacker då, men vi var alla glada och det gjorde ögonblicket till något som jag kommer spara i mitt huvud så länge jag lever. 
 
 
Du visade väldigt tidigt att du hade väldigt mycket att vara stolt över. Inte materiella saker, utan saker som du tagit dig igenom och som du har åstadkommit - på egen hand! Jag värdesatte dig väldigt högt vid det tillfället. För det bevisar att du egentligen, faktiskt, kan sätta dig på vem som helst - men ändå inte gör det! 
 
 
Så blev jag sårad förra veckan, och han frågade mig vad det var frågan om. Jag svamlade om någonting som jag inte ville prata om och jag kände mig kränkt av mig själv. Och jag ville bara skrika och säga att du redan visste, och att jag därför ville prata med dig. Men det gjorde jag inte... Jag ville inte irritera honom. För han, han har alltid velat flyga över oss, och jag behöver se upp för det varje gång. För vi har varandra, för att han har oss. Och jag, jag vill ha dig i mitt liv.
 
Och han vet. Han har vetat det sedan dag 5. "Ni passar bättre ihop än vad ni förstår". Han vet att om han släpper oss så kommer vi inse att vi inte behöver honom.
För...jag har dig INTE, för att han tog mig. Och han tog mig, för att jag inte skulle ta någon annan.
 
 
Jag tänkte att, det kanske inte är så viktigt ändå. Jag klarar mig själv igen. Jag behöver inte dig, inte honom heller. Det har jag aldrig gjort. Men, jag insåg jävligt snabbt att jag Vill ha dig i mitt liv, så jag tog på mig skorna och mötte dig på gatan. Jag vill inte förlora dig i mitt liv, och det har ingenting med honom att göra.
Kan du förstå det? 

RSS 2.0