Jag är en bättre version sedan jag träffade dig

 
När jag var liten såg jag prinsessor väckas av sina prinsar med hjälp av kärlekenskyss.
Jag läste att kärlek var ungefär som en fjäril på en sommaräng,
som pussar och kramar,
 hjärtan av rosenrött. 
Så jag skapade en tro på att det var känslor som var oförklarliga. 
Jag skapade en tro på att bekräftelse var samma sak som att, bli räddad.
Och bli räddad, jämförde jag med bli vald.
 
När jag blev äldre såg jag mina vänner försvinna,
just för att deras prinsar glömde hålla dom vakna med kärlekskyssen.
Jag upplevde själv en känsla av svek, lång väntan och en ständig känsla av otillräcklighet. 
Jag fick därför en syn av att kärlek skulle vara något tragiskt. 
Jag förstod aldrig varför den ena inte ville att jag skulle vänta.
Varför den andra flyttade.
Eller varför den tredje inte ville ha mig. 
 
Jag tittade på dig, men såg dig inte.
Jag var för upptagen med att gå överallt, för att försöka ersätta väntan som då fanns.
Hjärtat fortsatte slå i samma takt, men det fungerade inte som det ska.
Det var precis som att jag hade hundra olika röster men som ändå inte klarade av att prata.
Och jag sträckte på mig för att nå någon typ av kärlek,
men just då ville jag inte känna någonting alls. 
 
Och nu har det gått lång tid sedan jag såg ditt ansikte för första gången.
Jag gick aldrig överallt eller tillbaka för att ersätta någonting.
Jag ville göra en investering i mitt liv, och jag investerade i dig!
Jag gjorde en investering i kärlek,
och började känna igen.
 
Hjärtat fungerar, precis som det ska.
Och du hjälpte mig att se kärleken så fin som den är skapt till att vara.
- Jag mår helt enkelt bättre sen jag lärde känna dig,
och jag känner mig bättre när du är bredvid mig.
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0