Överlever du tonårskärlekar och låtsaschampagne så överlever du allt

 
Jag tror det handlar om att den obekväma känslan ska kännas bekväm.
Men att bekvämligheten inte ska förutsättas och tas för givet.
Att lugnet inte ska gå över till lathet.
Och att den överdrivna känsligheten ska inses vara fylld på grund av att kärleken är så stark,
och inte alls av tron på att man är svag.
Svagheten i det här fallet ska istället kallas styrka.
Och styrkan i samma fall ska aldrig påstås vara ett övertag.
Det handlar om att förstärka egenskaper, utan att ändra sin personlighet.
Att hitta, utan att leta. Att bli prismärkt, utan att bli dömd.
Och att klä av sig naken, utan att blotta. 
 
För jag tror det är där man vet att det är en sund relation.
När nakenheten är så självklar så du klarar det både fysiskt och psykiskt.
Som att han säger att han känner sig vacker på utsidan tillsammans med mig,
trots att han bankar in i huvudet att skönheten kommer inifrån.
Eller som att jag kan äta middag sent på kvällen, gråta på hans axel,
och trots det, fortfarande kan älska mitt inre för att jag gör det. 
 
 
Jag är övertygad om att det är Det som är en frisk relation - att älska att vara naken!
 
 
För om känslan av att vara naken aldrig är bekväm, kan man aldrig älska varandra så nära och intimt som vi.
Och kan man inte älska varandra så nära och intimt, kommer flera av våra rädslor komma imellan. 
 
 
 
 
Eller som han skulle säga;
"Så länge man är kära i varandra så kan man lösa allt,
det är när man inte är tillräckligt kär som det blir svår."
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0