Med hans impulsivitet att skruva ner sängen en torsdagmorgon, och min kontrollerande spontanitet, fick det bli en natt i vardagsrummet.

 
"Jag har en sån himla skön känsla i min kropp." utbrast jag kort efter att vi hade lagt oss på madrasserna.
Det var det, eller "Du får mig så fruktansvärt, jävla, CP lycklig" som det stod emellan.
Men efter 3 minuters analytiskt tänkande kom jag fram till den första meningen. 
 
 
"Godnatt älskling, sov gott", sa han, medan jag vände mig om och la mig till rätta.
Jag svarade aldrig. 
Jag tänkte att min tystnad hann säga att jag faktiskt inte ville sova. 
Inte än.
Först tänkte jag att jag ville stanna i samma sekund så länge jag bara kunde.
Men efter att det hade gått 10 andra, olika, sekundrar, insåg jag att jag bara ville att det skulle gå ännu fler.
 
För varje sekund hade sin egen charm.
Varje sekund gav mig en ännu starkare känsla.
Och varje sekund var betydelsefull.
Jag ville att tiden skulle fortsätta gå!
För jag ville, på första gången på 3 veckor, fortsätta känna.
 
 
Veckor med blandad smärta.
Veckor med blandade funderingar.
Och veckor med ångest, har gett mig samma gamla rädsla för att stanna upp och bara känna.
Så de här sekundrarna, som i sin tur blev minuter av tystnad, slog mig med storm.
Jag fick en käftsmäll rakt i ansiktet av det finaste i hela världen - LYCKA. 
 
 
Och jag har sagt att jag varit lycklig förut!
Jag har använt ordet Lycka i flera olika sammanhang,
och skuttat fram genom livet med alla mina 800 tänder synligt för hela världen.
Men!
Jag tror att det finns tiotal andra känslor, förutom Lycka, som vi människor tror oss känna bara för att vi har läst på ett papper, sett det på film, eller förstått ord med hjälp av synonmer vad dom betyder. 
Och jag tror att dessa tiotal känslor som vi berättar för varandra att vi Är eller Har, används just därför. 
 
Men satan i gatan vad det är skillnad på att känna Lyckan, än att säga att den Finns. 
 
 
 
Det var därför jag valde alternativ 1 iställer för 2. För lycka är en känsla, inte ett ord... 
 
 
 
Så, nu vet du vad jag hinner tänka under 5 minuter av mina tystnader..! 
Analytiska funderingar blandat med känslor istället för ord.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0