STATUS, ARBETSTIDER, HUR MÅNGA ARBETSLÖSA, HUR MYCKET LÖN - JAG BLIR GALEN

 
Hon vågar inte berätta för sin chef att hon inte kan arbeta längre än till jul, för hon är inte fastanställd och då kanske han tappar intresset i henne och inte ger henne mer jobbtillfällen redan nu.
Han vågar inte ringa till sin mamma och berätta att han har blivit uppsagd. Att han inte klarade av att hålla i sitt första jobb, så som han lovade att han skulle göra. Hans syster däremot, hon vet inte vet vilket jobb hon ska välja. 
 
Vi vågar inte sjukanmäla oss för att det kanske visar prov på lathet. Eller att vår arbetsgivare ska tro att vi inte vill arbeta. 
 
Och hon drar sig för att ringa och berätta sanningen om hennes arbetssituation. Att hon gjorde ett misstag, som hon kanske vill rätta till. Men att det skulle innebära att hon tar någon annans plats. 
 
 
När jag tänker på mitt liv, tänker jag mer på vad jag ska arbeta dessa 8 timmar varje dag, 5 dagar i veckan i ytterligare 42 år. När jag blir besviken på mitt liv, handlar det alltid om att jag vill ändra någonting inom min arbetssituation. Och när jag gör det, mår jag bra av att tala om för mina vänner att jag bytt bana. Hittat en bit av mig själv i ett annat arbete, och dessutom bevisat att det Finns jobb. 
 
Det är precis som att vi har glömt bort de resterande 16 timmarna på ett dygn. Plus de där 48 timmarna på "helgen". Vi lägger fokus på fel saker och undrar varför vi glider ifrån varandra. 
 
 
För jag måste säga att det är så extremt mycket mer värt att hitta den Människa man vill älska i 65 års tid, än att hitta ett arbete som du ska älska fram till du Är 65. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0