Här är jag, med lyckan mitt i sorgen

Ibland vill jag förlora det vi har, och förlora mig fullkomligt till någonting annat. Och ibland kommer tillfällen då jag är så trött så att jag bara vill ge upp, då jag tror att det skulle vara skönt att få Sakna det här. Få hjärtat helt brustet så jag fick använda kraften till att laga upp det igen. Ibland vill jag bara gå. Gå, gå, gå och lämna oss. 
 
För jag vet att jag kommer förstöra fler materiella saker. Jag vet att jag kommer förstora upp saker som inte har någon som helst betydelse. Och jag vet att jag kommer behöva skämmas över mitt beteende i åratal framöver.
För jag gör så ibland! Jag går över gränsen och säger saker som inte är genomtänkt. Jag utesluter oss, sätter punkt och är envis vid fel tillfällen. Jag vill vara den som kontrollerar, men är alltid den med minst kontroll. För mina känslor står utanför min kropp, jag kan inte dölja nånting. Mina ben går dit dom pekar, och inte dit jag väljer. Och mina val, väljs utan att jag egentligen vet vad jag vill ha. 
 
Det är en evig kamp. En relation visar alltid upp delar hos en själv som man egentligen inte vill visa någon. Därför är det en städnig kamp mellan hjärta och hjärna. Kropp eller själ. Lycka eller hat. Jag har sången With or Without you spelandes i mitt huvud på repeat och jag känner själv hur han är en sån som ger allt, och att jag är någon som aldrig blir nöjd. Som aldrig slappnar av, och hellre har mina händer lösa än fastbundna. Jag låter också min kropp ta emot blåmärke efter blåmärke, och samtidigt är jag den som smäller iväg känga efter känga och skadar dig också. 
 
Det krävs väldigt mycket av en människa att vara tillsammans med någon. Det krävs väldigt mycket att älska. Jag har ofta sagt att jag älskar någon annan, igenom mig själv, vilket alltså betyder att de dagar då jag inte är stolt över mig själv har jag också svårt att vara stolt över någon annan. Att leva tillsammans innebär att synas, helt utan att jag självmant visa upp. Att leva tillsammans innebär att personen kommer se dig naken, utan att du oombett väljer att ta av dig. Vi står jämte varandra i alla situationer - vare sig du är stolt eller inte.
 
Vi ger oss av oss själva. Vi ger bort oss till varandra. Vi väntar, ibland tillsammans, och ibland på varandra. Vi väntar, just för att vi inte vill leva utan varandra. Vi väntar, för att vi vet att kärleken alltid vinner och att vår kärlek står ut. Och vi väntar, för att vi alltid har lyckats hittar stranden genom stormen. 
 
Jag kommer älska den här mannen tills min sista dag, det bara är så! Men ibland vill jag bara gå. Gå, gå, gå och lämna oss. Inte för att jag vill lämna honom. Utan för att jag vill lämna mig själv, i ett förhållande. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0