Det spelar ingen roll hur ofta jag byter färg på mina naglar, det känns fortfarande likadant

Jag vet inte varför jag fortfarande är rädd. Jag vet inte varför jag inte kan se garantin i kärlek. Och jag vet inte ifall vi gör rätt. Allt jag vet är att han är en fantastisk människa.
Han är den mest fantastiska människa jag någonsin träffat.
Och jag önskar att vi kan hålla chansen, se vad vi kan bemästra, och känna hur djupt vi kan komma. 
 
Och trots att vi har varit ett par i över 2 år, och att jag vet att han är min,
så önskar jag varje dag, att jag, varje gång han går och lägger sig, är hans favorittjej. 
Jag önskar att han tycker att jag är anledningen till att han finns till i världen.
Och jag önskar att det är mitt leende, som är hans favorit typ av leende.
 
Jag önskar ibland att vi kan fortsätta med att inte förstå oss på varandra,
men att vi ändå alltid vill veta vilka vi är och vad vi menar. 
Jag önskar att han alltid kommer hålla min hand när jag är upprörd.
Och jag önskar, om och om igen, att han alltid kommer komma ihåg hur jag såg ut, första gången vi träffades. 
 
Ofta önskar jag att han har en favorit prick, del eller märke på min kropp, som han såklart måste älska i hemlighet eftersom den skulle vara på ett gömt ställe, som ingen annan får se.
Det är egentligen inte enklare än så, att jag vill att han ska fortsätta älska mig livet ut.
 
Jag önskar att han behöver mig.
Jag önskar att det är Min stil, som får honom att vända sig om och titta två gånger. 
Och jag önskar att han förstod att när jag säger att jag bara vill ha två godisbitar, så menar jag ju såklart tre. 
 
Jag önskar ibland att hans hjärta skulle gå sönder utan mig. 
Och jag erkänner att jag önskar att, om han var utan mig, skulle han få spendera hela hans livstid klarvaken på natten, just för att han inte skulle kunna sluta tänka på mig. 
För jag önskar hela tiden att jag är det sista han tänker på, innan han går och lägger sig. 

Så. Återigen. Jag vet inte hur framtiden kommer se ut. Jag vet inte om vi är rätt eller fel.
Och jag vet inte ifall vi har garanti.
Men. Jag vet, att han är den vackraste människan på denna jord.
Och jag önskar att vi kan chansa, kämpa och se, ifall vi kan vara alternativet som man skriver historia om. 
 

För, det spelar aldrig någon roll hur många gånger jag byter mina kläder,
i hjärtat känner jag alltid samma sak för honom.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag går in och ut genom vår ytterdörr,
i hjärtat känner jag alltid samma sak.
Och det spelar ingen roll hur högt jag spelar min musik, 
jag känner fortfarande samma sak

Han är Han.
Han är Han, som jag aldrig vill leva utan.



Kärlek är att skapa ett vi, utan att förlora ett jag

 
Orden, från någon man är kär i väger tyngre än av någon annan människa i hela världen.
Och den kärlek du får känns så stark, så du glömmer.
Du glömmer det du en dag var så bra på, nämligen att ge till dig själv.
Det är då du söker allt mer kärlek av honom och till och med ännu mindre från dig själv.
Tillslut har du skapat ett behov istället för vilja,
och gjort dig själv beroende av kärlek från någon annan, för att få någon kärlek alls.
Det är då vi blir beroende av varandra,
och blir så rädda för att förlora den andra.
För det skulle göra hjärtat så tomt att ha vunnit det största i livet, 
men samtidigt förlora ett Jag i ett Oss. Och Du i vårt Vi. 
 
 
- Sofie Johansson

RSS 2.0